Sanna för fan

Den bittra sanningen om Sanna, fast med en aning retuschering

Krönikör

Jag har alltid velat skriva krönikor. Smarta människor skriver krönikor. I mina ögon behöver du inte alltid vara grammatiskt korrekt när du skriver en krönika, du får skriva dina egna åsikter, och du har rätt till att provocera. Och provocera är bland det bästa jag vet.

När jag tänker på provocera och provokation kommer jag osökt att tänka på en bekant. För att förstärka folks fördomar så kan jag berätta att denna person är gay. I min mening har det egentligen inget med saken att göra. Jag gillar mest bara att ge homofoberna en anledning till att glänsa då deras underbara fördomar äntligen stämmer in och dom får äntligen se en riktig stereotype för gayvärlden. Det ska dock tilläggas att jag absolut inte har några som helst problem med homosexuella, ellar andra människor med olikheter som skiljer sig från mig och min vardag.

Men iaf. Denna personen, som vi kan kalla för M, gillar att provocera. M vill bli känd genom sin blogg. M vill bli rik, berömd och uppenbarligen bli hatad av hela svenska folket. Det finns nämligen skillnader på att provocera och att provocera. Vi svenskar känner oss många gånger provocerade av minsta lilla struntsak. Jag lovar er att ni som läser detta, större delen av er känner provocerade på ett eller annat sätt just nu. Och det bara av mina ord och mina åsikter.

Som sagt, det finns skillnader. Du kan provocera utan att uttrycka rasistiska åsikter, du behöver inte skriva om hur många gånger om dagen du blir tagen i analen av din pojkvän och diverse andra män, du behöver inte skrika ut alla dina känslor till hela Sveriges befolkning. Vi vill inte veta! Däremot verkar M har missförstått detta. Det M gör, det är att sätta sig själv i ett fack, i ett fack som samhället och media har skapat. M gör sig själv till den där typiska bögen, och därmed bekräftar M alla homofobers fördomar. Och jag betvivlar starkt att M är så "gay" som han påstår (Och ja, jag satte gay inom " " för jag syftar på samhällets bild av homosexuella, inte min egen).

Och vad kommer nu min slutsats att bli? Jo, det är nämligen så här. Jag tror att så länge du är dig själv, samt jobbar med dina negativa sidor och vänder dom till din fördel, så har du chans att komma hur långt som helst. Provokation är bra, men var dig själv utan att kränka andra människor och utan att få eventuella polisanmälningar på dig pga hets mot folkgrupp. Det är inte värt det. Sådetså.

Skrivarlust..

.. men vet inte riktigt vad jag vill skriva om.

Livet rullar på som vanligt. Inga större händelser har skett. Jag och Rebecka har dock gjort en rejäl rensning i mitt liv där vi har behållt lite, lagt något på hyllan, men framförallt skippat mycket. Och det känns väl bra. Dock var det tråkigt att jag blev tvungen att skippa något jag gärna hade behållt och utvecklat lite mer. Det finns ett visst intresse där om vi säger så. Men tyvärr så var det ingen keeper. Men vad gör det om hundra år?

Jag har väldigt mycket att göra nu för tiden, men alldeles för lite motivation. Så allt är som vanligt även på den fronten. Inget nytt där inte.

Igår umgicks jag med damerna. En väldigt trevlig kväll med mycket vin och öl. Framförallt lyckades jag ego-boosta mig själv ganska så rejält när jag berättade om en händelse för lite sen som gav mig otroligt mycket vuxenpoäng, ett ökat självförtroende, och ett förhöjt ego. Jag blev helt enkelt stolt över mig själv. Jag visade att jag var den stora personen, och att jag var den mogna i det hela. Det kändes grymt bra efteråt faktiskt. Och jag kan fortfarande leva lite på det.

Men iaf. Jag ser fram emot sommaren. Att bara kunna få slappa, jobba, njuta av livet, och framförallt inte behöva tänka på skolan på ett tag. Är så skoltrött nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hualigen!

Såvartde!

Vardagstristess

Jag är ganska trött på detta nu. Jag är trött på min vardag. Jag är trött på att det alltid är samma människor, dock är jag inte ännu trött på människorna. Men det är alltid samma visa, om och om igen. Jag är trött på atmosfären. Jag är trött på mentaliteten. Jag är trött på vardagen helt enkelt.

Jag vill testa något nytt. Träffa nya människor. Växa upp, bli vuxen. Hitta någon som jag bryr mig om. Jag vill bygga en ny vardag. Helst igår.

Ganska så bra ändå

Jag har funderat på livet bra länge nu. På vilka val man tar, och på vilka följder de valen får.

Hade jag inte gjort abort en för snart tre år sedan så hade jag haft en liten två-åring springandes runt mina ben, skrikig och dan. Och mitt liv hade sett så otroligt annorlunda ut mot vad det gör idag. Antagligen hade jag bott kvar i Växjö. Jag hade inte träffat alla dessa underbara människor som jag träffat tack vare flytten till K-stad. Jag hade gått miste om så många möjligheter, och så många upplevelser och erfarenheter.

Hade jag inte börjat plugga i Växjö hösten 06 så hade jag aldrig fått träffa två av mina "topp tio" vänner. Jag hade därför gått miste om många andra erfarenheter. och jag hade definitivt inte suttit på ett tåg tillbaka till Skåneland efter några mysiga dagar i Örebro!

Och hade jag inte bestämt mig för att utmana mig själv vid 16 års ålder och flytta hundra mil hemifrån till Åre hade jag antagligen varit en helt annan människa än den jag är idag. Genom att ta klivet och dra till ett ställe jag aldrig varit i innan, och där jag inte kände någon, så har jag vuxit. Jag mognade ganska fort, trots att jag fortfarande är en barnunge. Och jag hade aldrig fått träffa mina underbaringar Michelle, Lisen och Collan. Och såklart alla andra människor som en gång varit en stor del av mitt liv, på ett eller annat sätt

Hade jag inte gått med på att byta skola i åttan så hade jag aldrig lärt känna Anna, min hässlade Anna. Och jag hade defintivt inte blivit stolt tant till världens finaste kille.

Eller så hade allt detta hänt ändå. Fast förutsättningarna hade kanske sett annorlunda ut. Det vet vi inte, och det kommer vi antagligen aldrig kunna ta reda på. Men jag är nöjd med de valen jag har gjort här i livet. Stora som små. För mitt liv i dagsläget är ganska så bra ändå. Sådetså!

Nattaciggen.

Just för stunden sitter jag på Emmas balkong och tar mig nattaciggen. Men när jag klev ut på balkongen och satte mig fick jag en konstig deja-vu känsla. Jag kom och tänka på när jag brukade smyga ut på farmors balkong och tjuvröka på nätterna. Farmor bodde precis vid en stor väg, och den var alltid upplyst och alltid mkt trafik. Och bara genom att sitta här, lyssna på bilarna som kör förbi, och inte frysa ett minsta dugg, gav mig otroligt många minnen.

Min älskade farmor, jag saknar dig!

Im gonna party like a rockstar,
look like a moviestar,
play like an all-star.
And I'm sure as hell is gonna fuck like a pornstar!

                                                           ☆

Pluggdag!

Idag är en lång dag. Och längre kommer den att bli. Jag försöker att plugga. Det går sådär. Nej, nu ljög jag. Det går inte alls! Jag hatar engelsk fucking jävla fonetik! Usch fy!

Det är nu..

Det är nu som mitt huvud är fullt av tankar. Det är nu dom rusar runt som bara den. Det är nu hjärnspökena kommer tillbaka. Det är nu..

Det är nu som allt känns meningslöst. Det är nu som inget går min väg. Det är nu jag saknar, tänker och trånar alldeles för mycket. Det är nu..

Det är nu jag måste vända på allt. Det är nu jag måste ta tag i livet. Det är nu jag måste jobba hårt med mig själv för att lyckas. Det är nu som jag har chansen. Det är nu..

Det är nu som jag kan avgöra hur mitt liv ska bli. Det är nu jag ska bestämma mig för att gå vidare. Det är nu jag tar kontrollen över mitt eget liv. Det är nu..

Det är nu jag ska börja leva igen.

Det är nu jag ska bli lycklig.

favorit i repris

Till sommaren kör jag en favorit i repris. Jag ska till SRF!
Det, om något, kommer att bli awesome.

Eller som Barney Stinson skulle säga. Its gonna be Legen.. wait for it.. dary!!


Sådetså

Cornelis

Precis sett filmen. Den var bra. Tyvärr satte den igång alla mina tankar igen. Det fanns ett visst djup i filmen. Det djupet fick mig att börja tänka. Och jag ska inte tänka en massa. Det vet alla som känner mig.

Men cancer i levern. Jag hatar cancer. Och jag hatar cancer i levern mest av allt. Den cancern tog min farmor ifrån mig. Min älskade fina farmor. Jag saknar dig farmor. Jag saknar dig enormt mycket. Jag har fortfarande inte fattat att du inte finns i mitt liv längre. Min fina farmor.

På fredag kommer jag till dig. Och Farfar.

Älskar er



Kronbladen blodröda
Taggar skyddar skönheten
Ros lika ljuv som du



En awesome människa..

..det är jag det

I dagarna har jag funderat otroligt mycket på mitt liv. På vad som har hänt, och på vad som kommer att hända. För inte alls länge sen sa jag att jag skulle lämna mitt förflutna bakom mig (ne, jag sa lämna ditt bakomflutna före dig, men det är samma sak).

Men hur lätt är det när tankarna väljer att skena iväg som en hord antiloper på flykt från farliga hyenor?

Och hur kan man vara ensam när man är omringad av underbara människor?

Hm. Som sagt. Mycket tankeverkstad i mitt liv just nu. Mycket funderingar. Men jag har kommit fram till en grej. Mitt liv är kanske precis som det ska vara. Jag kanske behöver ha denna pausen i livet för att sedan börja om och ge ny tag. Jag borde nog använda mina krafter och min energi till något annat.

Det finns så mycket kärlek runt omkring mig och jag är så lycklig för att mina vänner är lyckliga. Det är något av det viktigaste för mig. Att ni är lyckliga.

Vad vill jag komma fram till då? Om jag det visste... Men det jag har bestämt mig för är att bara chilla, ta det lugnt och ta dagen som den kommer. Detta är mitt liv och den enda som kan göra det bra, det är jag.

Och jag är jävligt awesome, så det borde inte vara några problem.

Saknar er

Det finns många människor som har betytt mycket för mig under mitt liv. Jag har lärt känna många människor som alla har lämnat ett visst avtryck hos mig. Vissa större, och vissa mindre. Sen finns det dom jag aldrig kommer att glömma. Vissa saknar man mer än andra. Farmor och Farfar är två av dom. Ni finns i mitt hjärta!

Shadows are falling and I'm running out of breath
Keep me in your heart for a while

If I leave you it doesn't mean I love you any less
Keep me in your heart for a while

When you get up in the morning and you see that crazy sun
Keep me in your heart for a while

There's a train leaving nightly called when all is said and done
Keep me in your heart for a while

Sha-la-la-la-la-la-la-li-li-lo
Keep me in your heart for a while

Sha-la-la-la-la-la-la-li-li-lo
Keep me in your heart for a while

Sometimes when you're doing simple things
around the house
Maybe you'll think of me and smile

You know I'm tied to you like the buttons on
your blouse
Keep me in your heart for a while

Hold me in your thoughts, take me to your dreams
Touch me as I fall into view
When the winter comes keep the fires lit
And I will be right next to you

Engine driver's headed north to Pleasant Stream
Keep me in your heart for a while

These wheels keep turning but they're running out
of steam
Keep me in your heart for a while

Sha-la-la-la-la-la-la-li-li-lo
Keep me in your heart for a while

Sha-la-la-la-la-la-la-li-li-lo
Keep me in your heart for a while

Keep me in your heart for a while

Gammal kärlek rostar aldrig

Hmm. Gäller det gamla vanor också?
Ja, jag ska komma till poängen, snart..

Idag har jag stooorstädat hela lägenheten. Ska även strax byta lakan. Det här med att byta lakan är en omständig process i mitt hem ska jag säga er. Och detta beror helt och hållet på mitt ex. Varje gång jag bäddar rent tänker jag på honom (ja, jag tänker på honom annars också emellanåt, som sagt, gammal kärlek rostar aldrig). Alltid när vi hade bäddat rent i sängen så var det duschtvång. Man fick inte gå och lägga sig i nya rena lakan utan att vara nyduschad. Och detta gör ju att om jag ska bädda rent så måste jag även ta en dusch, gamla vanor sitter i. Och klockan är 00.05, och jag är trött. Och ska jag duscha så måste jag verkligen raka benen, annars blir det väl aldrig gjort. Och det är en jävla process ska jag säga er mina vänner.

Hualigen. Nu ångrar jag bittert att jag var så hurtig innan och slet av sängkläderna för att jag fick ett litet ryck att jag skulle vädra täcken och kuddar. Hum i duvet är vad jag är.



Världens bästa alla ♥ dag

Jag är normalt inte en person som är speciellt puttinuttig och så där sockersöt. Det vet alla som känner mig. Alla hjärtans dag är inget speciellt för mig. Numera är det så

 Att jag är världens bästa Sanna, det är dock inget jag förnekar. Det vet alla som känner mig. : )

Men att min Anna är världens bästa Anna, det vet inte alla. Nu vet dom.
Min lilla Anna och hennes Nicke fick igår, på alla hjärtans dag, sin underbart vackra lilla pojke. Lilla Simon. En efterlängtad gosse ska jag säga er. Min fina, duktiga bästa vän har äntligen fått sin son. Och jag gråter av lycka. Han är det finaste jag någonsin sett. Och tro mig. Han kommer få så mycket kärlek av sin tant. men jag vet att ingen kommer att kunna nå upp till den mängd kärlek han kommer att få av sina föräldrar. Mamma Anna och Pappa Niclas. Ni kommer att vara världens bästa föräldrar, till världens bästa pojke. All lycka, och all min kärlek till er, alla tre ♥

keep me in your heart for a while

Hm.
Ännu en gång funderar jag liiiite för mycket på vilka vändningar livet kan ta, och hur fort det kan gå.

Från att ha sett massvis med ljus i tunneln har jag åter igen fått dåliga nyheter på halsen som gör att jag bara vill gömma mig i ett mörkt hörn.

Olycklig?

Jag vet inte, jag skulle inte vilja kalla mig det. Jag försöker att se allt det fina jag har istället för det jag inte har. Jag har världens bästa mamma, jag har sjukt underbara vänner, jag har en inkomst och jag har tak över huvudet (man bor ju i ABK-hus) ;). Jag klarar mig.

Men den senaste tiden har det försvunnit mer och mer pusselbitar från mitt liv. Sådana väsentliga pusselbitar som behövs för att göra mig hel. Visst, dessa pusselbitar kanske spelar mindre roll om ett år, två år. Men just nu känns det som om att de verkligen är hela världen. Kanske hade jag inte varit lyckligare om jag hade haft kvar bitarna, kanske hade jag det. Det är något jag aldrig kommer att kunna ta reda på.

Om några få dagar kommer jag att få en ny pusselbit i mitt liv. Det lilla monstret. Om han nu behagar att komma ut vill säga. Annas och Nickes lilla bebis. Den lilla killen. Och jag vet, jag vet redan nu att han kommer att vara den finaste killen i världen. Hans tant kommer att skämma bort honom på alla sätt som går, men främst skämma bort honom med kärlek. Det finns så mycket kärlek i tant, och stor del av den kärleken ska han få.

Ne, dags att ta tag i livet.

"Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuset"

Bakfylla

Idag är jag bakfull. Som ett jävla ägg.

Men det skiter vi i just nu.

Ännu en gång är jag en ofrivillig dramaqueen. Jag börjar tröttna på detta nu. Jag är alltid på fel plats vid fel tillfälle nu förtiden. Ej okej!

Denna gången visade det sig att det har varit inbrott hos grannen. Men läskigt är vad det är. Och vem får ta hand om allt? Jo, lilla Sanna. Än en gång fick jag ringa polisen. Innan jag flyttade hit så var flörta det enda jag gjorde med poliser. Men nu har jag ringt dom tre gånger på 1,5 år.

Nu får det vara nog med drama!

Enough is enough!

Även fast poliser är det bästa jag vet.. :)

Im a supergirl

You can tell by the way, she walks that she's my girl
You can tell by the way, she talks that she rules the world.
You can see in her eyes that no one is her chain.
She's my girl, my supergirl.

And then she'd say, it's Ok, I got lost on the way
but I'm a supergirl, and supergirls don't cry.
And then she'd say, it's alright, I got home late tast night,
but I'm a supergirl, and supergirls just fly.

And then she'd say that nothing can go wrong.
When you're in love, what can go wrong?
And then she'd laugh the nightime into day
pushing her fear further long.

And then she'd say, it's Ok, I got lost on the way
but I'm a supergirl, and supergirls don't cry.
And then she'd say, it's alright, I got home, late last night
but I'm a supergirl, and supergirls just fly.

And then she'd shout down the line tell me she's got no more time
'cause she's a supergirl, and supergirls don't hide.
And then she'd scream in my face, tell me that leave, leave this place
'cause she's a supergirl, and supergirls just fly

Yes, she's a supergirl, a supergirl,
she's sewing seeds, she's burning trees
She's sewing seeds, she's burning trees,
yes, she's a supergirl, a supergirl, a supergirl, my supergirl..

Fuck

Idag är ingen rolig dag.
Den suger helt enkelt.

Det är rätt sjukt hur kort tid det egentligen tar för att en matta ska ryckas bort under fötterna på en. Hur snabbt det går för en människa att lämna oss.
Döden är oundviklig. Det vet jag. Men när döden blir verklighet, det är då man inser hur mycket en person verkligen betyder för en.

Min älskade farmor. Jag hatar att du har lämnat oss. Jag hatar att du inte längre är en del av mitt liv. Jag hatar att du inte finns. Jag älskar dig farmor ♥

Vet inte varför jag gillar Norrland, men jag antar att man bara vill va sig själv för en stund.

Jag längtar hem, hem till Skåneland. Längtar efter vännerna, längtar efter min säng, längtar efter min vardag. Jävlar vilken vanemänniska man har blivit. Hualigen.

Men ändå på något sätt känns det som om att jag är hemma. Hemma i norrland. Hos släkten. Hos mina fina morbröder, hos min söta mormor, hos mina kusiner. Släkten är värst säger man ju alltid. Men inte min släkt inte. Dom är för jävla bra. : )

Ne, men norrland. Fy fan va de e vackert här. Vilken ro man får i hela kroppen av att komma hit. Varför är jag inte här oftare?

Ibland kan jag bli så ledsen när jag tänker på hur utspridda mina nära och kära är. Varför kan inte alla bara vara på samma ställe. Jag vill kunna träffa mina morbröder oftare. Sist jag var upp var för fasen 3,5 år sedan. jag vill inte ha det så här! Behöva välja mellan släkt och vänner, och inte kunna träffa alla precis närsom. Det suger.
Jag fick ju välja bort resan till Åre för att kunna åka upp hit. Fick välja bort mina flickor. Fan det suger riktigt mycket. Vill inte ha det så här!

Och snart kommer monstret. Och jag vill inte missa hans uppväxt. Inte som jag har gjort med Liam. Jag vill vara en del i monstrets liv. Va fan, jag är ju hans tant!

Usch usch usch.

Ne, nu ska jag sluta gnälla och ta vara på de sista dagarna vi har kvar här uppe. Tiden bara rinner iväg och det är så mycket man vill göra! Men det är knappt om tid. Fan.