Just för stunden sitter jag på Emmas balkong och tar mig nattaciggen. Men när jag klev ut på balkongen och satte mig fick jag en konstig deja-vu känsla. Jag kom och tänka på när jag brukade smyga ut på farmors balkong och tjuvröka på nätterna. Farmor bodde precis vid en stor väg, och den var alltid upplyst och alltid mkt trafik. Och bara genom att sitta här, lyssna på bilarna som kör förbi, och inte frysa ett minsta dugg, gav mig otroligt många minnen.

Min älskade farmor, jag saknar dig!