Många speciella ögonblick har jag varit med om i mitt liv. Både positiva och negativa. Både underbara och tragiska. Men något jag aldrig kommer att glömma är det ögonblicket när jag träffade min farfar för sista gången.
Jag, tillsammans med familjen på pappas sida var och hälsade på min farfar. Farfar fick Alzeimers och blev ganska fort sjuk. Sin sista tid i livet fick han spendera på ett hem. Och där var vi för att hälsa på honom. Min farfar, som tidigare var en väldigt aktiv man, var nu en helt annan människa. Han följde inte med i samtalet och var allmänt borta. Men man kunde fortfarande ana den lekfulla glimten i hans ögon. Men det var när vi skulle åka därifrån som jag var med om något så otroligt vackert. Mina farmor och farfar har aldrig tidigare visat varandra någon ömhet och kärlek. Men när vi skulle gå så kramades dom, och farmor gav farfar en puss. För mig var det bland det vackraste jag sett. Den kärleken dom hade till varandra. Levt ihop i över 40 år, och fortfarande älskade varandra. Det är kärlek det.
Nu är min farmor äntligen hos farfar igen. Och jag vet att dom har det bra. Och dom är tillsammans igen. Efter tio år. Och älskar fortfarande varandra lika mycket. Jag vet det.
En annan sak jag vet är att jag kommer att få vara med om ännu ett vackert ögonblick nu på söndag. Min älskade Anna ska äntligen gifta sig med hennes livs kärlek. Och som inte det vore nog. Deras underbare son ska döpas. Detta kommer att bli ett oförglömligt ögonblick, inte ett öga kommer att vara torrt! All min kärlek och lycka till er tre!
Även här är jag lyckligt lottad, då jag har fler än en bästa vän. Och det är banne mig världens bästa vänner!
Jag tänkte att jag skulle lista dom bästa här nedan, och vi börjar med den jag har känt längst, och avslutar med den jag känt kortast!
Annisen Annisen har jag känt i nästan tio år nu. Jag minns första gången vi träffades. Det var min allra första skoldag på min nya skola. Det jag minns starkast är hennes rosa tuffa solglasögon som hon var så stolt över. Hon hade ju fått dom från sin tuffa storebror. :) Anna är en fantastisk människa som har gjort så enormt mycket för mig! Hon har funnits där i vått och torrt och hon kommer alltid att vara en del av mitt liv! Hon har takvåningen i mitt hjärta, för alltid! DVD!
Michelle Michelle är nästa bästa vän. Henne lärde jag känna när jag lämnade tryggheten hos mammsen och flyttade till Åre. Michelle och jag bodde ihop i tre år (mitt längsta samboförhållande, hitills..) och vi hade både fantastiska stunder, men även våra duster. Michelle och jag är väldigt olika, men det har aldrig hindrat oss från att sjukt kul ihop! Vi pratar väldigt sällan, men när vi väl hörs av eller ses så är det precis som om vi aldrig har varit ifrån varandra. En rolig sak med Michelle är att hon en gång i tiden har sagt att hon lever sitt galna liv genom mig, dvs. mina historier räcker för att hon ska känna sig wild and crazy!
Lisen Lisen är Michelles fantastiska syster, och det är genom Michelle vi har lärt känna varandra. Lisen är också en av de bästa! Precis som med Michelle hörs vi alldeles för sällan, men när det väl är dags så är allt som vanligt! Det är till Lisen jag ringer när jag behöver skratta åt allt mitt elände. Lisen är grym på att vända misären till något positivt. Jag, Michelle och Lisen är en oslagbar trio tillsammans.
Emma Emma och jag lärde känna varandra när vi båda började plugga i Växjö 2006. Tiden på Campus i Växjö har gett oss fantastiska minnen ihop! Allt från Johan, Sivans och Tutten, till makalösa fester och härliga bekanskaper. Emma och jag har haft otroligt roligt tillsammans genom åren, och roligare kommer vi att få!
Kheder I samma veva som jag lärde känna Emma lärde jag även känna Kheder aka polackajäveln. Kheder är den perfekta killkompisen. Han är en av få killar som jag har släppt in riktigt riktigt nära inpå livet. Det som är så bra med honom är att han är som en av tjejerna! :) Vi har haft mycket roligt ihop Kheder och jag, och jag ser honom som en bror. Vi är riktigt bra vänner, och jag hoppas att vår vänskap håller livet ut!
Dessa fem människor är dom som finns på min fem i topp lista. Det är dom som jag har haft nära en längre tid, och som jag är övertygad om att jag alltid kommer ha nära! Förutom dessa fem har jag många andra nära vänner, som jag avgudar och bryr mig otroligt mycket om. Lillen, Röj, Mattias, Panda, Fillis, Beckis, Madde, Praktis, Frida, Jakob.. Och säkert en hel del till! Ni är mina vänner och jag bryr mig enormt mycket om er. Är ni lyckliga så är jag lycklig! <3
Idag har varit en typisk slappedag. Gick upp runt tio för att koka kaffe. Under tiden kaffet puttrade hängde jag tvätten. Sen tog jag med mig kaffet ut, satte mig och njöt i solen. Och stannade där i princip resten av dagen. ;)
En sväng ner till Ica blev det också. Mat måste ju inhandlas.
Dagens bästa stund var nog när Kheder dök upp. Klantröv som jag är hade jag ju glömt laddaren i Skåneland. Och kheder, min hjälte, svängde förbi Media Markt och inhandlade en ny. Så nu har jag tre stycken!
Annars har det varit en väldigt lugn dag, har fått lite plugg gjort. Dock inte helt nöjd. Men det är smällar man får ta! Och nu är det dags att nanna kudden. Imorgon är en ny dag!
Ja, vad är egentligen kärlek? Är det när man älskar någon villkorslöst och är redo för att gå över lik för den människan? Eller är kärlek bara något så enkelt som alla fjärilar som rusar runt i magen när man träffar någon man tycker om? Eller är kärlek ett enda stort begär? Är det samma sak att känna kärlek och att älska någon? Om inte, vad är skillnaden?
För mig är kärlek något spännande. Något häftigt. Kärlek för mig är starka känslor som är svåra att sätta ord på. Kärlek för mig är något jag gärna delar med mig av. Ibland alldeles för lätt.
Kanske har jag alldeles för mycket kärlek inom mig just nu. Och ingen att dela den med. Eller så har jag massvis med människor att dela den med, men ingen som är sådär speciell. Som kan ta emot den är speciella kärleken.
Svammel svammel. Kärleken går inte att beskriva, den måste upplevas.
Alla som känner mig känner också till mina utomordentligt bra matvanor. Eller ja..
men iaf. Till frukost drack jag två stora koppar kaffe med mjölk. Till det knaprade jag i mig både en och fem lakritsfiskar. Sedan begav jag mig ner på stan för att strosa i butiker och hälsa på hos farbror optikern. Då passade jag även på att luncha. Och till lunch blev det ett saftigt, smarrigt äpple av högsta kvalité. Sen vart det ju dags för mellis som idag bestod av en stor take away latte. Nomnom på den! och dagens middag intog jag för en stund här på tåget. Dagen till ära fick det bli 10 bitar sushi. Dock åt jag bara åtta, delade ju med mig till min kära vän Algot som jag hittade på stationen i Hässleholm. Till Sushin blev det en halv flaska avslaget och fesljummet mineralvatten. Mumma!
Detta är då dagens måltider, än så länge. Känner jag mig själv rätt så kommer det garanterat slinka ner något mer gotte. :)
Jag har funderat på livet bra länge nu. På vilka val man tar, och på vilka följder de valen får.
Hade jag inte gjort abort en för snart tre år sedan så hade jag haft en liten två-åring springandes runt mina ben, skrikig och dan. Och mitt liv hade sett så otroligt annorlunda ut mot vad det gör idag. Antagligen hade jag bott kvar i Växjö. Jag hade inte träffat alla dessa underbara människor som jag träffat tack vare flytten till K-stad. Jag hade gått miste om så många möjligheter, och så många upplevelser och erfarenheter.
Hade jag inte börjat plugga i Växjö hösten 06 så hade jag aldrig fått träffa två av mina "topp tio" vänner. Jag hade därför gått miste om många andra erfarenheter. och jag hade definitivt inte suttit på ett tåg tillbaka till Skåneland efter några mysiga dagar i Örebro!
Och hade jag inte bestämt mig för att utmana mig själv vid 16 års ålder och flytta hundra mil hemifrån till Åre hade jag antagligen varit en helt annan människa än den jag är idag. Genom att ta klivet och dra till ett ställe jag aldrig varit i innan, och där jag inte kände någon, så har jag vuxit. Jag mognade ganska fort, trots att jag fortfarande är en barnunge. Och jag hade aldrig fått träffa mina underbaringar Michelle, Lisen och Collan. Och såklart alla andra människor som en gång varit en stor del av mitt liv, på ett eller annat sätt
Hade jag inte gått med på att byta skola i åttan så hade jag aldrig lärt känna Anna, min hässlade Anna. Och jag hade defintivt inte blivit stolt tant till världens finaste kille.
Eller så hade allt detta hänt ändå. Fast förutsättningarna hade kanske sett annorlunda ut. Det vet vi inte, och det kommer vi antagligen aldrig kunna ta reda på. Men jag är nöjd med de valen jag har gjort här i livet. Stora som små. För mitt liv i dagsläget är ganska så bra ändå. Sådetså!
Just för stunden sitter jag på Emmas balkong och tar mig nattaciggen. Men när jag klev ut på balkongen och satte mig fick jag en konstig deja-vu känsla. Jag kom och tänka på när jag brukade smyga ut på farmors balkong och tjuvröka på nätterna. Farmor bodde precis vid en stor väg, och den var alltid upplyst och alltid mkt trafik. Och bara genom att sitta här, lyssna på bilarna som kör förbi, och inte frysa ett minsta dugg, gav mig otroligt många minnen.
Jag är en lyckligt lottad tjej som har två familjer och två uppsättningar av varje förälder. Först ut är BrittAnders, mammi och hennes gubbe. Sen har jag även pappa, och såklart Tant Anitha. Men jag ska bara berätta mer ingående om mina biologiska föräldrar.
Mammi, även kallad Britt föddes en augusti dag -59 i norraste delen av Sverige, närmare bestämt Boden. Det betyder alltså att hon är norrlänning. Min mamma är en otroligt stark kvinna. Hon är klok, hon är häftig och jävligt awesome! Jag älskar min mamma något enormt mycket, och vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne. Min mamma har aldrig varit en bullmamma, utan hon har lärt mig och min syster att stå på egna ben enda sen vi var barn. Det är tack vare min mor som vi är så pass självständiga som vi faktiskt är idag. När Mammi var ung, runt 20, flyttade hon till Malmö. Där träffade hon mannen som sedan blev min far, pappa alltså.
Pappa föddes i februari -56 i Malmö. Där bodde han tills för ca 11-12 år sedan då han bestämde sig för att följa sitt hjärta och flytta till Mölnlycke och tant Anitha. När vi var yngre så spenderade vi varannan helg hos pappa. Nu blir det, av förklarliga skäl, mer sällan. I dagsläget har jag inte jättebra kontakt med min far, men ju äldre jag blir desto mer gemensamma intressen hittar vi. Och desto närmare kommer vi varandra. Min pappa har under hela min uppväxt försökt att vara en bra far, men han har många gånger haft det tufft.
Mina föräldrar är mina föräldrar och jag skulle inte vilja byta bort dom mot något annat i hela världen. Vi har, precis som i alla familjer, haft våra duster. Men jag tror att det bara har gjort banden starkare!
Mammi och Pappi, jag är stolt över att vara er dotter!
Jag har funderat på detta ett tag. Och det finns otroligt många människor som jag skulle vilja säga att jag aldrig kommer att glömma. Men hur ska jag kunna veta det nu? Det finns människor som jag har träffat under en otroligt kort period i livet men som ändå gjort ett enormt stort intryck hos mig. Dom har lämnat efter sig avtryck i min hjärna och bidragit till att jag är den jag är idag. Om man får lov till att vara tråkig skulle jag säga alla dessa människor som en gång har betytt något för mig.
Men så tråkig kommer jag inte att vara. Istället ska jag berätta om en person som har varit väldigt speciell för mig. Och det är faktiskt mitt ex. Nu, så här snart två år efter att han slängde ut mig, kan jag äntligen titta tillbaka på vår tid tillsammans på ett positivt sätt. Då, när vi var sådär tramsigt lyckliga ihop, var jag övertygad om att han var mannen i mitt liv. Det var han jag skulle bli gammal ihop med, vi skulle se våra barnbarn växa upp, och vi skulle leva lyckliga tillsammans i resten av våra liv. Jo, tjena. Det gick ju sådär.. Men, jag har lärt mig otroligt mycket av vårt förhållande. Kanske främst om mig själv. Men också om livet. Att få ha så starka känslor för en annan människa är något jag unnar alla. Vilka tider det var. Hualigen! Den tiden hade jag inte velat byta bort mot något annat. Det bästa av allt är att jag vet med all säkerhet att jag kommer att få uppleva allt det där rosa skimrandet fler gånger, och då kommer det antagligen kännas ännu starkare!
Hm, alla människor som någon gång har betytt något för mig kommer att finnas i mitt hjärta för evigt. Dom kommer att finnas i mitt minne. Minnet kommer att blekna, och kanske vissa gånger försvinna. Men personerna kommer ändå alltid att finnas kvar i mitt hjärta. Långt bak i mitt undermedvetna. Ha, I will never forget! ;)
Hm, att presentera sig själv och samtidigt få till en intressant och rolig text att läsa är inte det lättaste. Men I'm gonna give it a try!
Sanna Margareta Olsson är mitt namn. Jag föddes den 1:a mars 1987 på Malmö KK. Till en början bodde jag tillsammans med min mammi, min pappi och min två år äldre syster Tina. Men 1990 bestämde sig mina föräldrar att skilja på sig (inte skilja sig, jag är en bastard!). Mor min hittade ganska snabbt sig en ny man, Anders, och tack vare honom tog vi vårt pick och pack och flyttade till Växjö. Växjö är den staden jag räknar som mitt hem då det är jag växte upp och där jag har bott under längst tid. När jag sedan skulle börja åttan flyttade hela familjen ut till byn som Gud glömde och som Satan inte ville ha. En by i de mörka skogarna i Småland. En by som är känd för sin odör. En by vid namn Lessebo. Och i Lessebo gick jag mina sista år i grundskolan.
Men sen fick jag nog, jag packade väskan och drog till Sveriges vinterparadis, Åre. I åre gick jag gymnasiet, med inriktning hotell och restaurang och med målet att bli Sveriges första kvinnliga årets kock. Behöver jag nämna att det sket sig? ;)
Men iaf. Åre-tiden var tre av de bästa åren av mitt liv. Hade jag kunnat hade jag gjort om det igen.
Efter gymnasiet har jag hankat mig fram mellan olika servitrisjobb och ett och annat skitjobb. Körde även en säsong uppe i Åre, separationsångesten blev för stor.. Jag har hållit mig mest i de småländska skogarna, med en liten avstickare till Varberg för att jobba.
Nu har jag landat på nytt, denna gången i Skåneland och närmare bestämt i Kristianstad. Här pluggar jag numera till lärare, vilket jag aldrig trodde jag skulle göra. Men nu sitter jag här, snart gått halvägs genom min utbildning, och med alldeles för höga skulder till CSN. Sjukt livat! ;) När jag inte låtsas att jag pluggar så jobbar jag lite extra, sitter med i lite nämnder på högskolan och engagerar mig i studentlivet på mer än ett sätt!
Som person är jag otroligt egocentrisk. Jag är snyggast, bäst och vackrast, och har ett jävla självförtroende. Jag har sjukt mkt självdistans, och försöker vara både snabb och duktig på att erkänna mina brister. Jag tycker om att driva med mig själv och mina bekymmer, och försöker ta mig igenom livet med en nypa salt. Vilket inte alltid är det lättaste, då jag har en tendens till att överanalysera det mesta och grubblar på tok för mycket. Jag har många principer som jag försöker att följa. Jag lär mig i princip aldrig av mina misstag. Men lika glad är jag för det. Jag är en snäll, och omtänksam person, som vill alla människor väl. Jag är sjukt godtrogen och i många fall även ganska blåögd och naiv. Jag jobbar hårt med att inte döma efter första intrycket, utan att alltid ge folk en andra chans. Jag är smart, fast ändå lite korkad ibland. Jag pratar och handlar ofta innan jag tänker, därför är "tänk efter före" ett av mina motton! Jag pratar ofta för mycket, och är ofta alldeles för högljudd. Jag vill ofta stå i centrum, och älskar att få uppmärksamhet. Jag är ibland ganska bitter och cynisk, men oftast väldigt positiv och glad. :) Folk ser nog mig som en kaxig tjej, med mycket skinn på näsan och ett jävla anamma. Och jag skulle vilja påstå att dom har rätt. Jag brukar säga att jag ett stort leende på läpparna, glimten i ögat och skinn på näsan. För det har jag! Jag är den jag är. Full av brister men ändå jävligt awesome! Det som betyder mest för mig det är mina nära och kära. Utan dom hade jag inte varit där jag är idag. Och definitivt inte varit den jag är idag. Jag har väldigt stor bekantskapskrets, men bara ett par få riktigt nära vänner. Och dom vårdar jag ömt! Just nu är jag singel och lever livet därefter. Män har jag haft endel i mitt liv, och det är definitivt något jag saknar i dagsläget. Men han den där dyker väl upp när jag minst anar det. Hoppas jag iallafall! :) Och eftersom jag är ganska lat och bekväm av mig så orkar jag inte skriva mer nu. To be continued... (eller inte..)
