Dag 2
Jag har funderat på detta ett tag. Och det finns otroligt många människor som jag skulle vilja säga att jag aldrig kommer att glömma. Men hur ska jag kunna veta det nu? Det finns människor som jag har träffat under en otroligt kort period i livet men som ändå gjort ett enormt stort intryck hos mig. Dom har lämnat efter sig avtryck i min hjärna och bidragit till att jag är den jag är idag. Om man får lov till att vara tråkig skulle jag säga alla dessa människor som en gång har betytt något för mig.
Men så tråkig kommer jag inte att vara. Istället ska jag berätta om en person som har varit väldigt speciell för mig. Och det är faktiskt mitt ex. Nu, så här snart två år efter att han slängde ut mig, kan jag äntligen titta tillbaka på vår tid tillsammans på ett positivt sätt. Då, när vi var sådär tramsigt lyckliga ihop, var jag övertygad om att han var mannen i mitt liv. Det var han jag skulle bli gammal ihop med, vi skulle se våra barnbarn växa upp, och vi skulle leva lyckliga tillsammans i resten av våra liv. Jo, tjena. Det gick ju sådär.. Men, jag har lärt mig otroligt mycket av vårt förhållande. Kanske främst om mig själv. Men också om livet. Att få ha så starka känslor för en annan människa är något jag unnar alla. Vilka tider det var. Hualigen! Den tiden hade jag inte velat byta bort mot något annat. Det bästa av allt är att jag vet med all säkerhet att jag kommer att få uppleva allt det där rosa skimrandet fler gånger, och då kommer det antagligen kännas ännu starkare!
Hm, alla människor som någon gång har betytt något för mig kommer att finnas i mitt hjärta för evigt. Dom kommer att finnas i mitt minne. Minnet kommer att blekna, och kanske vissa gånger försvinna. Men personerna kommer ändå alltid att finnas kvar i mitt hjärta. Långt bak i mitt undermedvetna. Ha, I will never forget! ;)