Jag har mycket funderingar just nu. Huvudet är inte still en sekund. Men jag börjar komma underfund med vad jag vill, och framförallt vad jag vill ha. Jag har rannsakat mig själv enormt mycket nu på sistone tiden. Och jag börjar lära känna mig själv mer och bättre. Börjar få ett hum om vad jag behöver i livet, och vad det är som gör mig lycklig.

Jag börjar också att, sakta men säkert, förstå vilken awesome människa jag är. Trots mitt stora ego, som många gånger egentligen inte är så stort, så kan jag också vara ödmjuk. Men mer och mer börjar jag förstå vilken fantastiskt människa jag är, vilken underbar vän jag är och hur många det finns som faktiskt älskar mig för den jag är. Jag försöker hela tiden att sträva efter att bli en bättre människa, och jag tycker att jag har gjort stora framsteg på sistone.

Jag har stött på många motgångar den senaste tiden. Saker och ting som har rört om hela mitt liv, och vänt upp och ner på min vardag. Men jag väljer att se dessa händelser som upplevelser och som nya erfarenheter. Men tack vare detta har jag lärt känna nya människor som alla har lärt mig något om mig själv. Och detta tar jag till mig och gör det bästa jag kan av.

Visst, drömmen nu är ju att jag ska hitta mannen i mitt liv såklart. Jag vill väldigt gärna hitta honom. Jag vill träffa honom som ger mig fjärilar i magen och som får mig att le vid blotta tanken. Jag vill ha någon att vakna upp med på morgnarna. Jag vill ha någon som älskar mig, som håller om mig och som tycker att jag är världens mest magiska människa. Och jag vet, JAG VET, att han kommer att komma. När jag minst anar det kommer han att dyka upp mitt framför ögononen på mig och vara precis sådär perfekt han bara kan vara.

För ett tag sen var jag på seans. Mediumet berättade för mig att andevärlden visste vilka krav jag hade, och vad jag önskade mig, så jag kunde slänga min kravlista tyckte dom. Dom vet vem och vad jag vill ha, och dom ska lösa det. Söta små andar. :) Men det skulle komma när jag minst anade det. Så därför får jag väl sluta tro att varenda man jag möter är mr right. Och sen ska jag tydligen sluta leta också. Men det är ju lättare sagt än gjort.

Anywho, en aning rörigt inlägg från min sida nu, men it makes sense in my head (och ja, jag kan för tusan inte svenska längre, dessa engelskakurser förstör mig)..

Anyhow, jag är ganska tillfreds med min vardag och mitt liv just nu (iaf försöker jag att inbilla mig detta), trots att det inte ser ut precis som jag vill ha det.

Men fortsätter jag bara att vara en bra människa så kommer allt att bli förjävla bra i slutändan. Och det är det som spelar någon roll. Jag är grym, och jag vet det!