Växjö
Jag har någon romantiserad och sentimental bild av Växjö. Staden där jag växte upp. Den stad jag hittat på mest bus i, eller ja, iaf topp tre.. ;) Men mina ungdomsår har varit i denna stad eller i närheten. Sen tog jag ett farväl, lämnade stan i tre år. Växte upp och blev tvungen att ta steget ut i vuxenvärlden. Kom tillbaka till stan. Blev vuxen. Skaffade vänner för livet. Blev stormförälskad, både i en man och en livsstil. Stack igen. Trots det kommer jag alltid tillbaka. Växjö är ett av mina hem. Jag älskar staden, jag njuter av att kliva av tåget här och andas in lite Växjöluft. Jag känner en känsla av trygghet, en värme och en glädje som bara går att beskrivas som om att jag har kommit hem. Jag har upplevt många av mitt livs tuffaste stunder här, många av mina lyckligaste och faktiskt många av mina roligaste.
Trots motviljan att komma tillbaka har jag alltid en evig längtan hem.
Sveriges gråaste stad, mitt hem, min tillflyktsort. Glöm mig inte. <3
