Min första kyss

Tråkigt nog kan vet jag inte vilken som var min första kyss. Antingen var det med min barndomskamrat Adam eller så var det med den killen ute på holmarna. Båda två skedde under tiden vi lekte sanning eller konsekvens. Så så roligt var det.

Däremot minns jag många andra "första" kyssar.

Den senaste första kyssen var väldigt trevlig. Den var med en lite för kort, rödlätt kille med mer hår på hakan än på huvudet (men vad gör väl det?). Vi hade slängt lite väl många ögonkast till varandra under kvällens gång, och vi visste nog båda två ganska tidigt hur kvällen skulle sluta. Anywho. Kyssen skedde iaf mitt framför ögonen på resten av sällskapet på festen vi var på. Vi hade precis avslutat ett samtal om vad vi gjorde innan vi började plugga, och sen tittade vi varandra i ögonen. Jag bet mig i läppen, sådär förföriskt som bara vi kvinnor kan, böjde på knäna och så kysstes vi. Tyvärr blev vi avbrutna av en bekant som mitt i allt upptäckte oss och frågade: - "Har dom hållt på med det där länge?". Det var ett gemytligt hångel, och killen hade faktiskt koll på vad han gjorde. (För en gångs skull)

En annan minnesvärd kyss är med min första pojkvän. Jag har ett svagt minne av att vår första kyss skedde i hans rum, första året på gymnasiet. Vi hade myst hela kvällen, och till slut gick vi in och la oss i hans säng. Jag är inte helt säker på att då var första kyssen, men jag vet att det var den kvällen iaf. Men den kyssen som jag minns mest med honom är samma kyss som jag fick precis efter att han hade sagt att han älskade mig. Vi var på en fest hos en bekant, jag var stupfull/fjortisfull och hade precis varit och kastat upp alla dagens måltider. När jag kom tillbaka stod han och väntade på mig. Han sa till mig att jag skulle ge honom en kyss. Vilket jag inte ville, då jag precis hade spytt. när jag förklarade detta för honom sa han: -"Det skiter jag, för jag älskar dig". Det var en fin kyss.

Den första kyssen är inte den viktigaste. Och definitivt inte den bästa. Ibland händer det att någon kysser en så att man blir helt knäsvag och hela magen bara kittlar av alla fjärilar. Men det händer tyvärr alldeles för sällan.

Ibland kan också den sista kyssen vara den bästa.
Jag minns den sista kyssen jag hade med mitt ex. Vi visste båda två att "this is the end". De kyssarna vi gav varandra under årt förhållande var aldrig så ömma, så vackra, så fulla av känslor som de var då. En av de bästa kyssarna jag har varit med om.

Sen finns det de kyssarna som hamnar i kategorin "mindre bra". I den kategorin hittar vi en hel del. En kille bet mig hela tiden i underläppen. Tillslut fick jag så ont att jag var tvungen att gå hem. Andra killar är så slemmiga och sprider sitt saliv över halva ansiktet. Och jag hatar kroppsvätskor. Vissa trycker in hela tungan ner i halsen på en. Vissa använder ingen tunga alls. Vissa är alldeles för hårdhänta och verkar vilja att man ska kvävas. Vissa är alldeles för slappa så att det känns som om att man hånglar med en disktrasa.
Och vissa är sådär alldeles alldeles perfekta.
Som han, och han, och han. Och han också för den delen. Men definitivt inte han. Och inte han heller. Och verkligen inte han. : )