Spara dofter?
Fan, man vill ju visa världen vilka underbara dofter det finns. (nej Emma, inte fisar)
Ne, men härromkvällen så öppnade jag balkongdörren för att vädra. Och doften slog mig rätt i ansiktet. Det var en underbar doft. Typ som en varm sommarkväll fast efter regn. Ni vet. Eller ja.
Det finns ju en mängd olika dofter som man minns och som får en komma ihåg. Dofter blir till minnen och en känsla dröjer sig kvar i kroppen. Likadant är det ju med musik, platser och smaker. Alla intryck man får genom våra sinnen, doft, hörsel, syn, smak och känsel. De skapas till minnen. Minnen som sedan sparas i våra hjärtan/hjärnor för att plockas fram då och då. Och ge oss en känsla i hela kroppen. Bäst är det när det känslan får kroppen att bubbla, nästan bubbla över av glädje, kärlek och lycka!
Pretty please, uppfinn doftspararen. Någon?