Tisdagsvin
Lite vin så här en tisdag kan inte vara annat än bra för själen.
Punkt.
Morgonstund har guld i mun.
Det här med att stiga upp på morgonen är uppenbarligen inte min grej. Snooza i över en timme, Asbra!
Nehej, upp och hoppa så vi kan kicka igång dagen.
Det här med blogg..
Det är nästan lite skrämmande när man hittar en blogg som man skrev i 2007. Förstår ni hur korkad jag var då? Och hur utblottad jag var. Skrev verkligen om allt och ingenting, och hade inga hemligheter från omvärlden.
Det är tur att man har mognat nu och blivit vuxen.... (Höhö)
Klockan är läggdags sedan länge så jag antar att jag borde sova nu. God natt.
Kinda not liking this.
Det är ju själva fan att allting ska hända på en och samma gång. En olycka kommer sällan ensam, och fy fan va rätt de har.
Idag är en jävligt tråkig dag som jag önskar vore slut. Därför går jag och lägger mig nu så att den kanske tar slut fortare.
Onsdag
En vanlig onsdag i mitt liv består av bibblanhäng, plugg, skön musik i lurarna och min största drog; Kaffet.
Älskade kaffe, utan dig är jag inte hel. Det är du som gör att jag tar mig upp på morgonen. Det bästa som finns är att vakna till doften av nybryggt kaffe. Fan, jag måste verkligen börja sätta timern så att jag varje dag får vakna till dini underbara arom.
Anyways. Kaffe is the shit.
(klicka på bilden för källa)
Världens skönaste lilla luffare
Tant älskar dig.
♥
Skriva
Alltså, jag måste erkänna. jag gillar faktiskt det här med att skriva av mig. Det känns rätt så bekvämt faktiskt. Istället för att samla alla tankar i huvudet kan jag plita ner det på en skärm. Skriva för hand på papper, det är ju nästintill oacceptabelt. ;) Tror faktiskt att det hjälper en att bearbeta allt, på något konstigt sätt. Och att skriva för sig själv, på en lösenordsskyddad blogg, det gåre ju inte när man är en sådan uppmärksamhetssökande dramaqueen som jag.
Anyways, här är jag idag efter en timmes lång promenad i det soliga januarivädret. Det var grymt skönt, tills att solen gick ner. Tacka fan för mössa. :)
(Ps. Never mind den fula röda pricken mellan ögonen. Ja, det är en finne som jag rivit sönder. Och nej, det är inte hett. Men sådant händer, okej?!)
(Ps 2. Förövrigt tycker jag själv att jag är jävligt söt på bilden, men det är väl inte okej att tycka det heller. Fuck you Jante!)
Once upon a time
Föddes ett hopp inom denna lilla flicka. Ett hopp om att bli storbloggerska, tjäna pengar på att sitta framför datorn och knappra på tagnenterna. Det hoppet dog i takt med att hon insåg att hon inte kunde stava till tagnenterna (tangenterna?) Screw you svenska språket och din svåra stavning på vanliga ord.
Kanske ska tilläggas att tangenterna (som det stavas enligt SAOL, en språkfascists bästa vän) är i princip det enda ord jag aldrig kan lära mig hur det stavas. I och för sig, är väl ännu ett undantag som bekräftar regeln. Ihopsammansatt eller särskrivet? Synonym.se är ett för jävla bra verktyg vid stavning av svåra ord. Just sayin.
Anyways, denna språkfascist ska ägna sig åt vettiga saker nu, såsom att motionera ner till affären för att köpa kaffe, det är slut. Och att vara student och helt utan kaffe är totalt oacceptabelt. Just det.
Screw you.
Just sayin, Screw you.
Nä, men på riktigt. Klockan är läggdags för länge sedan, men tack vare att jag har mensvärken från helvetet och knarkat värktabletter har jag också sovit större delen av dagen. Så för att somna måste jag ge mig på det tyngre artilleriet. Ännu starkare värktabletter. Wish me good luck, fuckers!
Mindre död?
När man pratar om äldre människor som går bort så brukar man ofta säga att man får se det från den ljusa sidan. De hann uppleva så mycket av livet. De har levt ett långt och lyckligt liv. Det är livets gång, alla ska vi en gång dö. Det är våran lott i livet. Osv osv.
Men screw that! Seriöst. Det gör inte min sorg lättare. Det gör inte saknaden mindre. Det gör fan inte henne mindre död!
Det enda som ni lyckas göra är att ni får min sorg att vara mindre betydelsefull, ni bagatelliserar den. Skit samma om hon är hundra eller femton. I mina ögon är en bortgång en bortgång oavsett ålder på person. Det är fan inte mindre orättvist att äldre personer dör. Det är en sorg, en förlust och en saknad oavsett vad.
Så vet du vad. Screw you.
Växjö
Jag har någon romantiserad och sentimental bild av Växjö. Staden där jag växte upp. Den stad jag hittat på mest bus i, eller ja, iaf topp tre.. ;) Men mina ungdomsår har varit i denna stad eller i närheten. Sen tog jag ett farväl, lämnade stan i tre år. Växte upp och blev tvungen att ta steget ut i vuxenvärlden. Kom tillbaka till stan. Blev vuxen. Skaffade vänner för livet. Blev stormförälskad, både i en man och en livsstil. Stack igen. Trots det kommer jag alltid tillbaka. Växjö är ett av mina hem. Jag älskar staden, jag njuter av att kliva av tåget här och andas in lite Växjöluft. Jag känner en känsla av trygghet, en värme och en glädje som bara går att beskrivas som om att jag har kommit hem. Jag har upplevt många av mitt livs tuffaste stunder här, många av mina lyckligaste och faktiskt många av mina roligaste.
Trots motviljan att komma tillbaka har jag alltid en evig längtan hem.
Sveriges gråaste stad, mitt hem, min tillflyktsort. Glöm mig inte. <3
